Det förvånar mig egentligen sällan att barnen drar sig till gatorna. Tar man sig en rundtur i slummen, omgivningen barnen ofta rymmer ifrån, kan man nästan förstå det. Slummen är egentligen uppbyggd av plåtskjul och lerhyddor, som står staplade om varandra. Mellan rucklen rinner vatten, urin och sopor i samma diken. Detta mönster kan ibland brytas av en och annan soptipp som verkar vara placerad i mitten av hela labyrinten. Här springer barnen omkring i små klänningar och trasiga skoluniformer och spelar fotboll.

Förebilderna de har i hemmet står ofta och vinglar i ångor av alkohol. Utanför städerna konsumeras mest alkohol, och då hembränd sådan. Jag hälsade en gång på en familj i Mwiba, en liten by någon timme från Kitale. Modern i huset var så full att hon inte kunde stå, och barnen kom till mig och bad om ursäkt för den berusade mamman. Ganska fort visade det sig att både mamman och pappan var packade som tusan. Där stod kärnfamiljen; Mor, far, två söner och tre döttrar. Storebrodern tog hand om lillesystern och mellansystern fick ett slag av modern då hon försökte hålla styr i huset. Jag suckade och frågade vad mamman gör om dagarna.

– Detta, var svaret jag fick.

Då jag läser olika forskningar, avhandlingar och publikationer om gatubarnen i Kenya stöter jag också på andra samhällsproblem, merparten av vilka jag kunde starta ett helt nytt fotojournalistiskt projekt på. Alkoholism är utbrett i Kenya och enligt Benard Sorre och Peter Oinos avhandling om familjerelaterade orsaker till tillströmmningen av gatubarn i Kenya är missbruk av alkohol och droger i hemmen en bidragande faktor till alla dessa hemlösa barn vi ser springa omkring på gatorna. Vidare skriver de att alkoholkonsumtionen bland icke-studenter ligger på 90,1% av befolkningen i västra provinsen av Kenya. I Nairobiområdet är 89,9% av befolkningen regelbundna konsumenter och därefter är siffrorna enligt följande; Rift Valley 86,1%, Centrala provinsen 84,1%, Nyanza provinsen 81,5%, Östra provinsen 73,4%, vid kusten 73,1% och i nordöstra Kenya är det 15,6%. I städerna dricker folk mellan 15 och 24 år mest, medan mest alkohol konsumeras bland personer mellan 25 och 64 på landsbygden.

Nu handlar det ju endast om alkoholkonsumtion och i sig är det ju helt normalt att folk dricker alkohol, men i dessa områden är det hembränd starksprit som dricks. I värsta fall kan den göra dig blind. Jag tror inte jag skulle reagera på siffrorna om det inte vore för att man faktiskt ser det framför sig. Det har faktiskt blivit ett stort samhällsproblem att så många människor går omkring och vinglar på landsbygden, och i slummen. Barnen blir förkastade och flyr hemmen och kvinnor utan beskydd blir våldtagna. Man behöver bara ta en promenad genom slummen för att se problemet med egna ögon.

I vissa områden jämförs dessutom alkoholism med galenskap, och man stänger verkligen ut dessa människor från samhället. Det är både tabulagt och populärt att dricka tills världen försvinner.

I Kenya vimlar det ju av organisationer som hjälper, stjälper och styr upp i landet, men ännu har jag inte sett någon tampas med alkoholismen. Här finns visserligen en del religiösa organisationer som tutar ut att alkohol är synd, och bättre blir det ju inte av det.

Hur skall man egentligen bekämpa alkoholism i den här graden, om det inte får talas om det?